Det som hände den dagen du försvann

den dagen va helt okej , kommer ihåg att jag hade ont i huvudet och satt hemma framför datorn på kvällen gick jag ut sen kom jag in och satt vid datorn , vid 1 på natten hörde jag att någon knackade på dörren där nere , micke lå i soffan och sov , men han vaknade och gick och öppnade .. jag stog och lyssna här uppe och jag trodde det va fanny föräldrar först , vart livrädd började skaka och visste inte vad jag skulle göra , sen hörde jag att dom sa : hej det är polisen , vi vill prata med Patricia .. micke gick och väckte anna , jag satte mig på sängkanten och väntade , sen kom anna upp och sa att polisen va här , började gråta för trodde att jag skulle få åka hem eller packa lr ngt , men tänkte på att jag har inte gjort något så dom kan inte komma och hämta mig , vägrade först att gå ner , men efter några minuter gick jag ner och ställde mig på första trappsteget , polisen kom dit och tog mig till bordet , dom satte sig fraamför mig och anna och micke på varsin sida av mig , sen sa dom att dom skulle säga en dålig nyhet , en sorlig. så dom började med att säga: din riktiga pappa niklas tog självmord igår kväll kl 20.08 hittade en privat person honom i bilen död , men ett hagelgevär i handen ..
jag började gråta , allt bara försvann , visste inte vart jag skulle , vad jag skulle göra.. grät hela den natten , sen gick jag upp vid halv 4 och somnade direkt , va livrädd för att något skulle hända mig. på morronen grät jag fortfarande , satte mig i soffan nere , micke va hemma , anna jobbade, och barnen va hemma .. dom undrade förstårs vad som hade hänt när jag satt och grät hela tiden .. då sa micke att han kunde berätta , och dom förstog direkt , den 15 tror jag det va , åkte vi på bergavning i blekinge .. kom dit vid 10 över 10 och det började 11 , min lillesyster satte sig och spelade pianot som va där , jag stog och stirrade på kistan och tänkte att det kan inte vara min pappa som ligger där död , ville se honom .. men började stor gråta , satte mig sen på bänken och fick ont i hela kroppen , sen kom alla in som skulle dit.. vi satt där , efter ett tag skulle vi fram och ge blomman .. och i slutet säga hej då. gick in en gång till , men tog aldrig ett riktigt farväl. hann aldrig se dig , döden kom för fort.

trodde aldrig det här kunde eller skulle hända mig , det är som att mitt liv är skrivet någonstans , som om att det inte går att ändra på det , för precis så känns det , hela tiden händer något nytt , får hela tiden reda på saker som har hänt eller händer..
att döden kan komma sig själv så nära är hemskt /:
men tack alla för all stöd jag fått , det är därför jag finns kvar på jorden .. hade aldrig klarat det här själv <3'¨
ni betyder!